Det här är mitt liv

Jag föddes tre månader för tidigt än vad jag skulle ha gjort. Jag föddes i Uppsala på BB var ganska liten när jag föddes så fick ligga i en kuvös i fyra veckor för att växa till. Efter åtta månader fick mamma och pappa aningar att jag var handikappad, eftersom när dom skulle byta blöja på mig så spände jag mig och när jag satt ner, så satt jag inte nedåt med benen utan jag satt rakt ut med benen. Så dom åkte in till sjukhuset och fick det bekräftat att jag var handikappad.

Jag går med rullator och med kryckor ibland åker jag rullstol. Jag kan ofta börja gråta för att jag är handikappad bara för dom andra kan åka skateboard, de kan inte jag, dom andra kan cykla på en tvåhjuling det kan inte jag. Förut tog jag 25-30 botox sprutor på en gång i benen men det slutade jag med vid tio års åldern då slutade dom att verka lite. Sen nu förra året så opererades jag. Dom vred till ett ben förlängde en sena och satt in en metallplatta i benet.

Dom ska snart ta det andra benet och göra samma operation. Jag går med rullatorn i skolan. Hemma då kryper jag och har åkt på träning två gånger i veckan förut både styrketräning och simträning och simmar i varmt vatten för att kunna slappna av i lederna också. På vintern får jag för det mesta sitta inomhus för det är svårt att ta sig ut med tanke på att däcken skär igenom i snön och det samma med rullstolen. Men jag är en sån som aldrig ger upp, jag fortsätter kämpa även om det tar mig år för att kunna gå på riktigt.

När jag var drygt två år gammal skildes min mamma och pappa, sen sen så träffa jag min låtsaspappa Tommy som mamma blev ihop med och vi hade jätte kul. Varje år följde jag med honom när han jagade och han byggde saker som älgpass åt mig och han fanns alltid där för mig. Vi försökte hjälpa han med alkoholen men han ville inte åka in på hem eller någonting sånt för han ville inte lämna hundarna och oss.

Mamma och han kunde bråka ibland, jag satt där och vaktade mamma, för jag var rädd, då Tommy var en sådan som blev arg när han drack. Men utan alkohol var han en toppen kille/pappa. Han var som en pappa för mig. Sen hade han en stuga mellan Järbo och Ivantjärn där vi brukade vara och sova över. Där hade vi jätte kul tillsammans med varandra. Jag fick en radiostyrd fyrhjuling som vi satt och körde på gräsmattan och sen så hade han en traktor som vi åkte med.

Sen när jag var nio då flyttade vi då bodde vi inte i samma hus då var de bara jag och mamma och mina bröder. Jag och Tommy hade kul ändå men efter drygt ett år så var det en sorglig dag för oss alla. Tommy dog, så här var det ,en dag så kom jag upp då såg jag min storasyster ligga på soffan och sova men sen vaknade hon och slog på tvn vi tittade ett tag. Efter ett tag kom mamma hem från stallet och sa att Tommy har flyttat och då sa jag vart och då sa hon upp till himlen och då började jag gråta det känns än idag att han är borta!

Efter sex månader träffa mamma en ny kille och det var kul i början men sen blev det katastrof. Då låg han bara och lata sig i sängen och ringde till mamma som var i rummet intill. Han hjälpte inte till och diska, bara ibland. Ibland fick han till och med mat på sängen. Han skulle alltid följa med mamma vart hon än skulle. Vi tyckte det var jobbigt att aldrig mamma fick göra något själv. Han har en dotter och hon ville hitta på saker med sin pappa men då var han tvungen att ha mamma med.

Sen när jag opererades då följde pappa med och då blev han svartsjuk tror jag för han ringde nästan varje kvart. Sen en kväll så kom sjuksköterskan in klockan 11 på kvällen och sa det är en man som söker dig till mamma. Men då sa mamma säg att jag sover men efter en liten stund kom hon igen och sa samma sak. Men då ringde han på mammas mobil istället men när vi kom hem så efter drygt 5 veckor gjorde dom slut.

Min syster och jag har alltid varit tajta och har alltid haft det kul. Men sen för ett år sen så börja hon missbruka, hon sa inget men vi hade våra aningar. Sen efter två månader en kväll så fick ingen tag på henne vi ringde och inget svar. Senare på kvällen ringde hon och sa att hon var på förhör vid polisen. Hon satt i häkte i sex veckor innan domen. Som tur var fick hon komma in på hem istället för fängelse. I 14 månader ska hon vara där.

Publicerad söndagen den 10 oktober 2010 (kl 20.25)
Uppdaterad måndagen den 11 oktober 2010 (kl 14.33)

Daniel Sjökvist

Ansvarig utgivare: .
Adress: Skolvägen 6, 816 80 Ockelbo. Telefon: 0297-553 22. Telefax: 0297-553 30. E-post: .

© 2003-2012 Skoltidningen En Spänn. Med ensamrätt.

Producerad av Nord Web Development.