Hjälpsamma Therese Borglund i miljonstaden Guiyangdet avlägsna provinsen Kina

Fantastiska Therese

Mitt namn är Therese Borglund, jag är 22 år gammal och uppväxt i ett av Sveriges prinstätaste samhällen - Ockelbo kommun. När jag kom upp i högstadiet och fick börja på Perslunda öppnades en helt ny värld för mig, jag blev engagerad i skoltidningen En Spänn och hjälpresorna tidningen gjorde.

Senare blev jag chefredaktör för tidningen och innan jag slutade Perslundaskolan hade jag åkt på tre hjälpsändningar och jag är ganska säker på att jag hade kunskap av ett par extra år i skolan bara från allt vi lärde oss genom En Spänn.

Efter det gick jag gymnasielinjen sam-språk i Sandviken, där planerade och utförde jag tillsammans med två vänner min fjärde hjälpresa, vi gjorde det som projektarbete tredje och sista året på skolan.

När jag hade gått klart gymnasiet ville jag se någonting annat, så jag åkte som volontär till Polen och jobbade på barnhem och skolor i en by nära Ryska gränsen, där stannade jag i åtta månader.

När jag kom hem började jag studera internationellt socialt arbete på högskolan i Gävle, där läser vi socionomlinjen på engelska med ett globalt perspektiv. Och det har lett mig till mitt senaste äventyr, jag gör nämligen min praktik just nu, i Kina..

När jag valde att göra min studiepraktik I Kina var jag beredd på att mycket skulle vara annorlunda än vad jag är van vid och jag hade funderat ut att folket kanske inte skulle tänka precis som jag. Jag hade till och med förberett mig själv på att möta problem och hinder som jag aldrig hört talas om, men jag var inte bredd på det här..

Jag bor i distriktet Huaxi nära staden Guiyang i provinsen Guizhou i en studentlägenhet. Lägenheten har badrum och en kokplatta att laga mat på samt en säng som är lika hård som en strykbräda. Jag har också lite husdjur som jag frenetiskt försöker bli av med, malar, kackerlackor och bönsyrsor.

Då det här är den minst turistbesökta provinsen i hela Kina så talar väldigt få människor engelska, och det gör varje dag till en ny utmaning. I affären får man håva in sin egen levande fisk eller stoppa ner sin nyinköpta kyckling i en påse, det finns inget färdigfabrikat som jag är van vid.

På min praktik utvecklar jag ett volontärcenter för äldre och barn samt forskar på en ny turistort dit den kinesiska staten skickar bönder som blir av med sitt land då staten vill bygga vägar. Där får dem lära sig en helt ny livsstil inom produktion/försäljning och turism. Jag har varit här i två månader nu och två till ska jag klara av.

Jag lär mig nya saker varje dag och ser saker som förundrar mig hela tiden. Jag åker runt och tittar på äldreboenden, barnhem och hem för handikappade, jag får se misär och uppgivna ansikten samtidigt som jag träffar människor med mer livsenergi än jag trodde var möjligt. Det är en plats som aldrig slutar förvåna mig, förundra mig eller imponera på mig. Ett ställe jag älskar och hatar, ett samhälle som vimlar av obeskrivligt många människor, personligheter och inställningar – det är Kina.

Av Therese Borglund

Publicerad onsdagen den 13 oktober 2010 (kl 06.27)
Uppdaterad lördagen den 16 oktober 2010 (kl 12.10)


Fler artiklar från denna kategori

Prenumerera på "Internationella artiklar"

Vimmelbilder
Besök vår bloggportal

Frågan

Vilken raggningsreplik är bäst?

Tror du på kärlek vid först ögonkastet? Eller ska jag gå förbi en gång till?
Sover du på din mage? Inte? Kan jag få göra det?
Har du en krona? För jag lovade att ringa mamma så fort jag blev kär.
Ursäkta mig, jag har visst tappat mitt telefonnummer, kan jag få ditt?

Sök i arkivet

Mest lästa just nu